Blodspengar och stulen fågel!

Hej Sverige. Jag ska bara kort inleda med att beskriva detta inägg. Först blir det allvarligt, sen varvar vi ner med lite skitsnack.

(Minnesnotering till mig själv, Jemen,fågel,bil,match,spotify"agent orange-seek & destroy")


I veckan läste jag en artikel som fick mig att reagera på ett oanat sätt. Jag började tänka.
Det var en norsk tjej som blivit mördad på en fin adress i London, dumpad i ett soprum i gryningen. Brottet uppdagades ganska direkt men då hade redan ett privatjet lyft med den 21årige mördaren på mordmorgonen. Destination Jemen. Polisutredningen var klockren och bevisen överväldigande. Den engelska och norska polisen var bombsäkra på att 21åringen iklädd lakan var mördaren utom allt rimligt tvivel. Jemen tar emot en "önskan" om utlämning men det går inte Jemen med på. Jemen menar att "Vi kan dömma honom här för mord istället för i England" men det vill då inte England i sin tur för en dom i Jemen betyder avrättning efter domslutet. Så då kommer araberna på en fin lösning. 21årigens familj har alltså nog med pengar för att börja förhandla om sonens liv. Man erbjuder alltså den mördade norskans familj blodspengar. Summan är nästan oviktig menar jag, som jag ska förklara sen. Den norska familjen får alltså 21åringens liv i händerna. Om dom tar pengarna går deras älskade dotters mördare HELT FRI! Om dom låter bli blodspengarna kommer 21åringen dömmas och avrättas i Jemen.

Vad som händer sen vet jag inte. Men nu till min reflektion om denna bisarra situation.

Om jag hade en dotter, eller låt säga att en av mina bröder blir mördad för att komma närmare verkligheten, skulle jag vilja ha hämd eller så skulle man flippa och ta rättvisan i egna händer. Alternativt bryter man ihop, det är ju faktiskt och förhoppningsvis omöjligt att få veta. Men låt säga att du blir då erbjuden en muta för att inte avslöja mördaren. Räcker 1 miljon? 300 miljoner? 1 miljard? Hur sätter du en summa på din brors liv? Låt oss låtsas att jag tar emot 300 miljoner. Skulle jag inte kräkas varje gång jag sätter mig i min nya bil? Skulle jag inte vilja dränka mig själv i min nya pool varje gång tar en simtur? Skulle man skänka allt till Rädda Barnen, Läkare utan gränser,Cancerfonden...skulle det då kännas bättre? Om jag själv då hade ett barn som var svårt sjukt och jag kunde rädda det med en galet svår operation som kostar skjortan, skulle det då vara ok att byta Jens eller Jimmis liv och ära,och även mördarens liv, mot mitt att rädda mitt sjuka barn?
            Jag tänker inte avslöja mitt val..och man vet nog inte svaret själv förrän man är i en sån situation.
Men kommentera gärna med ditt svar eller tanke om saken. Jag disskuterade det lite med en vän per telefon och det var svårt..

Jag har ju lyckats fälla några orrar i vinter, och den sista nu hade jag mörat inne och sen hängt ut för jag fick ont om tid att ta rätt på pippin. Den blev hängande ute utan problem i nån vecka,en och en halv, men nu idag skulle jag ta in den och vad får man se!!! DUUUUUN DUN DUN DUN och fjädrar tammefan över hela bakgården. Jag tog på mig slokhatten och den överdrivet stora pipan hamnade i mung(j?)ipan och jag ringde min kollega Dr Watson. Jag samlade ihop överväldigande bevis som alla ledde mot grannens Border Collie! Det ludna svartvitbruna vildjuret hade plockat ner min orrtupp från väggen och förintat den. Nu får man passa sig, hunden kanske har fått smak för vilt!

Det blev den bil jag tidigare publicerat. Skavanker ja,trasig dieselvärmare ja, går bra? JA! Den går ju som ett svin, riktigt pigg liten bil. Men att den väger som halva bmw:n lär ju hjälpa. Det kommer att bli en väldigt bra slitochsläng bil. Jakt,rövskjutsning, ett och annat däck och reservdel. Och Svenne. Renault Kangoo har 4x4. Ett tips. Ligger runt 50lök för -04

Jag har tränat 4 träningar denna säsong. Och sen frågar "dom" om jag vill spela match i morgon i Nordmaling. Antingen är det riktig kris eller så har man det i kroppen. Ok, i ett ryck eller två kan man ju se snabb ut. Och någonstans i bakhuvudet minns man väl hur man spelade boll. Men 60 ryck? Knappast. Då till dilemmat i denna situation. Ska jag följa med? Jag har ju inte slutat gilla bandy, utan omprioriterat mitt liv gällande tid. Följa med och sitta på bänken vill jag inte, då har jag bättre saker för mig. Ska jag med ska jag spela, och inte för att jag är kaxig eller sjukt bra utan för att få ut något av dagen jag spenderar. Är det ett moraliskt korrekt krav? jag har spelat i över 10år och då kanske man får säga vad man tycker i allafall...

Ett kul och hitills bra musikprogram: Spotify. Du livestreamar typ all musik som finns. Bra för dom utan hårddisk som inte är stor som en mindre villa.

hejdå Sverige, på återseende.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0